fter att förhört varandra om hur resorna varit och så, undrade vi om det fanns några möjligheter att få i oss någon mat så här dags. "Följ mig" sa han och hoppade in i sin bil. Vi satte av efter honom och stannade till vid Charlies krog. Det var inte bara öppet, hela gänget som jobbade där tycktes vara hojåkare och funderade på att liksom vi åka upp till Sviestad till helgen.

Då vi stillat vår hunger och fikat lotsade Stigge ner oss till deras klubbkåk där vi skulle få övernatta.Efter två veckor i sadeln och i tält var det en överväldigande känsla att kliva in i ett hus med med kök, soffor och dusch. Bara att ta av sig kängorna och smyga omkring i sockorna var lycka.

Stigge satte på kaffe och tände en brasa. Vi sjönk ner på varsin stol och satt mest och njöt. Lika mycket som jag njöt av värmen och komforten kände jag glädjen att få uppleva lite av den "gamla" hojkulturen som så ledsamt till stora delar försvunnit. Den där man ställer upp för varandra och bjuder på det man har att erbjuda, även om man knappt setts förut. Att ge främmande folk förtroende att husera fritt i ens hus bara för att man känner att det stämmer, underbyggt på det faktum attman kör ett visst motorcykelmärke. Så enkelt kan det vara...Det är denna natt jag vaknar av skyfallet som vräker ned.

I morgon tar vi sista etappen på semestern, upp till Sviestad för ett par timmars racing innan det är dags att göra sig klar för vardag och kneg.Heder och Tack till NOTTEBäCKS MCK för lån av kåk och ett extra tack till Stigge för att vi fått äran att lära känna dig. Vi ses till sommaren.

Mille/Lådan MC