Per K

nda sen jag satt vid mållinjen på Ullevi och såg Anders Michanek vinna Speedway WM 1974 har hojar alltid varit nåt som jag måste ha. I alla fall i tanken. Första hojliknande fordonet var en Suzuki-moped som gjorde strax över 100. Den byttes snabbt till en Yamaha 125:a som gick långsammare!

Efter en massa lån-köp-byten så kom allt annat ivägen och det dröjde till 2001 innan jag av nån anledning köpte en Dyna Glide Sport. Nån säger att det är den bästa hojen Harley har gjort. Får väl lita på det. Den har i alla fall tagit mej till Malaga fram och tillbaks. Utan några större problem än ett söndersmulat kamaxellager i Biaritz. Hm, startmotorn gick visst i Aachen året därpå. Men nu funkar den.

Sen kunde jag inte låta bli att köpa en 75:a järnsportster. En XLCH som är trimmad enligt konstens alla regler. Problemet är att den är ombyggd efter tysk choppersmak. Kunde ha varit elegantare. Men den ska bli kanonsnygg när jag har knådat om den. Classic racer, flat tracker, low rider eller kanske helt original? Svårt att bestämma sig.

Mina kamrater påstår att det kommer att sluta med att jag köper en Triumph. Inte möjligt. Man kan ju faktiskt ha tre hojar.

// Per

Trivia