Mankan

et blev av olika anledningar en sen start med hojar. Köpte en Honda 500 tillsammans med Bine (en f.d. medlem i Lådan MC) och tog körkort. Samtidigt ivrigt bläddrande i MCM.

Efter Honda blev det en Evo H-D. Och det ena ledde till det andra. En riktig hoj är choppad och man ska greja själv. I alla fall enligt MCM. Bort med H-D:n, in med trajachopper, gängpaj, trubbiga verktyg, trubbig tumme och annat elände.

Några år har gått sedan dess och idag är bokhyllan full med hojtidningar och triumph-böcker och garaget är fullt med trajor, nåja, tre stycken i alla fall.

Det fina med triumph är att trajan helt enkelt har potential att vara snyggast i alla tänkbara utföranden. En originaltraja är snygg. En bobbad stelbenare från 50-talet är snygg. En caféstukad 60-talare är snygg. En trajaracer är snygg. En trajachopper är snygg. En trajascrambler med ökendamm är snygg.

Triumph är det ultimata materialet helt enkelt – bara att bestämma sig för vilken typ av hoj man vill ha.

Och när man inser allt man kan göra uppstår problemet att man vill ha minst en av varje…

// Mankan

Trivia