Jocke

m hojjintresse är en sjukdom "personligen tror jag det" har jag varit sjuk länge!

Min första hoj var en okänd speedway hoj utan motor, som jag dagligen släpade upp för lokal pulkabacke. För att göra det hela mer spännande var det givetvis helt utan broms. Jag tror att mitt ointresse för att kunna bromsa härstammar från den tiden.

Moppe var jag aldrig intresserad av, jag hade ett kort tag i 13års åldern en minimoppe med skottkärrehjul o sacks motor, men hur kul var det?

Så efter att blivit nerkallad till faderns arbetsrum, fadern i länstol bakom skrivbord och jag gossen ruda i givakt framför, matades jag med en sedeslärande och menat skrämmande historia om farligheten med all motorcyckelkörning som princip och den då för mig helt okända historien om familjeförbannelsen (om du kör motorcykel kommer du direkt köra genom en häck och ner i en swimmingpool).

Detta påstod far hade hänt både honom och hans far ,men å andra sidan har han tillika påstått att han varit både samuraj och cowboy.
Jag tog familjeförbannelsen på bästa sätt och köpte en kawasaki mach 3:a med Muscle Machine Chassie. Att jag överlevde den hojen är mer tur än skicklighet, men fan vad det gick.

Efter detta har det varit en aldrig sinande ström av olika motorcyklar. Jag har alltid närt ett intresse för det lite udda så det har blivit trajkar , sidvagnshojar, "EMW" 750 krigare med magnumkonventering och så vidare. Parar man det med mitt intesse för det smaklösa och en rastlös natur, så har samtliga fordon glittrat , varit osäljbara och bytts ut med en rasande fart.

Trivia