..med på köpet följde oxå en väska med diverse grönmålade armé-traja-delar...

ulas Trophy tillhör de -57:or som försvaret köpte in, och sprejade gröna som de stod. När han köpte hojen var den i mindre bra skick. Ramen var sprejlackad röd, tank och oljeburk var svarta. Skärmarna var fula, kromade universalgrejor och elsystemet hölls ihop av dinglande sockerbitar. Men hojen gick och den var billig. Med på köpet följde oxå en väska med diverse grönmålade armé-traja-delar.

Första året med Trophyn fixade Bula bara yttre grejor, ramen målades svart och tanken försågs med Triumph-vattendekaler, sadeln kläddes om och styret byttes mot ett dragbar.

Året efter var det dax för totalrenovering. Tanken fick en folkagul-lack och försågs med de rätta emblemen (kopior från Ace i London). Bula tillverkade en ny sadel med cuts i glasfiber, fotpinnarna flyttades tillbaka med hjälp av Tarozzi och hempul, gaffeln byttes ut mot en dito -71 och det koniska navet ekrades på en akrontfälg. Styret byttes mot ett clip-on.

Motor, låda och magnet renoverades. Motorn visade sig vara i bra skick men cyllen behövde borras och toppen renoveras. Hojen hade nog stått mer än gått genom åren.

Resultatet är en café-racer med Triumph-bitarna och Triumph-profilen i behåll. Till sommaren -98 byggde ett två till ett system med en Vance&Hines dämpare och 1999 sitter den nya Akront-fälgen på koniskt nav på plats bak. Under vintern 99/00 (?) genomgår Bulas hoj den fullständiga förvandlingen från gathoj till racer. Målet är att ta licens till våren och att köra några av paraderna i Classic Cup under sommaren.

På väg hem från Danmark på grus

Vance & Hines dämpare och hemmagjord cuts