Mc-Dagarna med "HojRock" på Gränsö slott, Västervik
Mc-Dagarna 2007 lockade cirka 6000 motorcyklister för fyra dagar party, för dem som orkar vara kvar hela tiden. Mc-Dagarna är av en kombination av en motorcykelcamping som är belägen på flera fält, med klassiska rock´n roll band som spelar på en stor scen varje kväll. Intill campingen finns ett mässområde med flera utställare. Inne på mässområdet är det en hojutställning med flera tävlande klasser och under lördagen genomförs en stadskortege till Västervikarnas glädje. Detta är Mc-Dagarna i korthet!
Själv åkte jag till Gränsö för att träffa
några gamla polare och lyssna på Ian Hunter, sångare och
låtskrivare i legendariska Mott The Hoople och rockstjärna Suzie
Quatro.
Sammanfattning
Om jag ska sammanfatta min upplevelse under ett dygn på Gränsö,
fick man uppleva regn, åskskurar, lera och en massa hojar med stora
fåtöljer, släpkärror, minihusvagnar, vindrutor, och oändligt
med customhojar i all alla möjliga fabrikat och mycket fransar. Uppskattningsvis
var det nog 5500 custumhojar på plats. Det fanns massvis med glada partysugna
motorcyklister från en stor del av landet, iklädda färgglada
kläder, i alla fall på västarna, för övrigt var
det svarta kläder som gällde. Partytält, öltunnor, ölburkar
och burksamlare kryllade det av och så fanns damen med högklackat
som vinglade fram i lervällingen. Mat i mänger fans det att tillgå
dygnet runt. Vilket arrangörerna ska ha en stor eloge för.
Det fanns få hojar som avvek från mängden men…
På sådana här träffar blir man förblindad av alla customhojar som ser i princip likadana ut. Men mitt ute i djungeln av krom, plastkåpor, svarta läderväskor och campingtält kunde man finna två sköna rysshojar. Ryssfreaken fick verkligen möjligheter att vara ute och gasa på de leriga vägarna och nyttja kardandriften på sidovagnen. Det måste vara helskoj att busköra i terränglådan med dessa hojar, men det får nog inte vara för mycket träd i vägen, det kan kännas rätt hårt om man smackar i mellan två träd.
Själv har jag upplevt det flera gånger då man var ute om natten och snurrade runt i skogen med en kronhoj och glömde bort att skidorna var monterade på hojen… Oftast var det inga problem med smärtan på den tiden. Fallteknik räddade en gång på gång. Apropå kronhojar så fanns det två stycken, en Jawa MC 257och en Husqvarna MC 258, med skidor. När man provsatt ”Qvarnan” och balanserade den med skidorna, så flög tankarna förbi en om Husqvarnafabrikens storhetstid!!!
För de som gillar guldvingar måste denna plats ha varit ett paradis. Det kryllade verkligen av guldvingar. Med det fanns en vingklippt vinge som utmärkte sig något och det var en guldvinge som var något avklädd dvs. avsaknad av kåpor, packlådor, stereoanläggning, TV, navigator, dragkrok etc., som hade byggts om till en caferacer. Det är verkligen kul med kreativitet och det är ofta enkla och rena linjer som vinner i längden. – Bygg om era vingar till racers!
Ett annat ögonfallande litet bygge var en mattsvart Suzuki med en enstånka
i en stelbensram som var byggd till en racer. Verkligen en gullig liten hoj
som såg så farlig ut. Det fanns även några klassiska
chopper av tidigt 80-tals stuk. Dessa hojar borde bevaras på ett MC
museum för att det inte är några som bygger sådana choppers
nuförtiden. Vad det gäller engelska hojar så fann jag bara
sex stycken, vara två var mina polares trajor och min egen.
Tokvarvning med öronbedövande ljud
Mellan glada tillrop och musik fanns det vissa stunder vissa Nissar som tokvarvade upp sina sporthojar till ett öronbedövande ljud som lät som om någon hade fått andnöd! Det verkar vara en liten trend bland vissa kretsar att varva upp hojarna till maxvarv så att tändningen slår ifrån och försöka ligga kvar precis på gränsen…
På scen
Ca kl 21:20 kom Ian in på scen. Man såg fram emot att få höra de klassiska Mott The Hooplelåtarna som Golden Age of Rock´n Roll och All the Young Dudes m.fl. Och det fick man, men det var i slutet av konserten som det brakade loss. Större delen av konserten var rätt seg faktiskt. I min smak var det för mycket gitarr och munspel. Kan funka bra på en pub men inte på en motorcykelträff…
Vid 23-tiden skulle Suzi inta scenen. Hade stora förväntningar att få se henne live. Kan en brud på 57 bast rocka loss? Kommer hon lira sina klassiska låtar som: Can The Can, 48 Crash, Devil Gate Drive och If You Can't Give Me Love? Man står där och funderar mellan några bira. Minns henne från 70-talet som den lilla tuffa tjejen klädd i svart tajt läderdress. Bilden jag hade på hornhinnan var från skivomslagen från LP:n ”Ouatro” från 1974.
Strålkastarna tänds på scen och bandet kommer in och till sist Suzi och där står hon stencool ute på scen. Om man förväntat sig en sliten, bitter föredetting lär man ha blivit besviken. Världens första kvinnliga rockstjärna har inte lagt basen på hyllan och inte läderdressen heller. Suzi Quatro kliver in på scenen för kvällen i svart läderdress med nitband som på 70-talet. Hon börjar slå brutalt på sin bas och ger järnet. Suzi hade en enorm energi och närvaro i sitt framträdande. Jag säger bara Suzi Quatro!!!
Resan hem
Under lördagen när man vaknat till bar det hemåt via St
Annas skärgård vidare över Bråviken. Mitt i ingenstans
på en krokig smal väg hade ett gäng med höns och tuppar
belägrat sig vägbanan. Fick slå på en tvärnit för
att undvika få fjäderfåglarna intryckta i nyllet. Tur att
inte bonden såg mig, för då hade han väll bombat mig
med en massa ruttna ägg?
Efter sex timmar ridande på en limpa kom man till stan till solskenet
och möttes av en massa vajande master mot skyn och horder av minglande
människor bland partytält vid Skeppsbron och Stadsgårdskajen.
Tall Ships Race 2007 är i stan. Det var verkligen kontrasternas dag!
// Micke
