Midnattsrallyt 2006 - en medresenärs betraktelse
Sänder en hälsning till er alla som var med på Lådan MCs midnattsrally.
En
sen fredagskväll samlades vi i en brokig skara med ett gäng
härliga människor vid Lindhagensplan, för en gemensam resa
mot ett okänt mål. En resa näst intill utan några missöden
eller större problem förutom att ljusen slocknade på en hoj
och en annan hoj tappade ena förgasaren. Med ett gott humör, lite
verktyg och till skenet av gatlyktor fixas det mesta.
Efter en liten skogsvägskörning hamnade vi tillslut vid en enlig sjö. Efter ett gemensamt ”skogsarbete” på jakt efter torkade kvistar, buskar och sjögräs. Tändes en brasa vid stranden i juninattens mörker. Sedan grillades korv med sådana grillpinnar som ”naturen” har att ge och lågornas sken och naturens stillhet berättades historier och händelser ur livet, den ena värre än de andra.
Med blicken svepande över dimman som låg över sjön kunde man så småningom uppleva hur natten övergick till soluppgång. Lite längre bort på andra sidan staketet stod hojarna som mörka skulpturer stående så som i en flock vildhästar, väntande att få dra iväg…
Resan från sjön någonstans mellan Uppsala och Enköping är just en sådan händelse som man drömmer och längtar efter men som få sällan får uppleva. Att få starta upp motorerna och höra hur maskinerna mullrar doft och känna den höga luftfuktigheten och stillheten till fågelkvitter en junimorgon och veta att man är på väg igen med ett gott gäng är en härlig känsla.
Att få sväva fram på kringliga och krokiga vägar ensamma förutom de hojarna som finns framför och bakom sig till ljudet av ett dovt muller. Se de förvånade blickarna från de halvsovande och hängande personerna vid busshållsplatserna som väntade på första morgonturen för att komma hem. Åka igenom Stockholms city till näst en folktom och ödslig stad och med blicka mot öst och se hur solen går upp till ett starkt sken av gult och rött och känna värmen från solen stråla mot en.
För att sedan komma hem efter klockan fyra på morgonen och stänga av hojen och känna värmen stråla upp från motorn och veta att de flesta människorna runt om kring förfarande sover och om några timmar veta att det kommer vara att myller av människor, billar och ljud och oljud där vi för en stund sedan upplevde stillhet och ”tystnat”. Det är en märklig känsla och en känsla av FRIHET...
Mvh
// Micke Högström alias Svarta Bonnevillen
