Midnattsrallyt 2006 "Suga fram och blåsa bak"

Vi hade bestämt oss för att göra en lite kortare resa än de 35 mil vi körde förra året. Det blir en klassiskt midnattsrutt. Gamla Uppsalavägen till Uppsala, 55:an till grillning vid Ekolsund. Trots kapsejsade el-system, tappade fuggar, lufttorkade nassar, "suga fram och blåsa bak", blev årets midnattsrally förmodligen det bästa hittills.

Förutsättningarna kan inte bli bättre för ett midnattsrally. Högtryck, inte ett moln på himlen, 27 grader i skuggan. Ingen orsak för regn- och rusknojja ens för de nojjigaste. Inga telefonsamtal tidigt på fredagsmorgon om att vi måste ställa in på grund av ett hotande lågtryck över norra Baltikum.

Efter ett dopp i det giftiga vattnet vid Fredhällsklipporna vid 21:30 tiden närmar jag mig mötesplatsen, Shell vid Lindhagensplan. Jag har den nedgående solen i ryggen och kastar lång skugga längs Lindhagensesplanaden. Vid Shellmacken är två hojar på plats. Jag tankar fullt och köper nya ljusa brillor, korv, öl, kaffe och bulle. Vid 22-tiden är vi tolv till antalet. Elva hojar och en Yamaha XT, en udda fågel i sällskapet *.

"Trots kapsejsade el-system, tappade fuggar, lufttorkade nassar, 'suga fram och blåsa bak', blev årets midnattsrally förmodligen det bästa hittills."

Två gentlemen på vitaste plädar

Precis när vi skall ge oss av dundrar två gentlemen på vitaste plädar in på macken. Skall vi få sällskap av dessa näst intill overkliga varelser? De frågar efter vägen till Fruängen på bredaste skånska och försvinner lika plötsligt som de dykt upp i ett vitt lurvigt moln. Jag är inte vidskeplig, men jag är ändå helt övertygad om att detta måste vara våra skyddsänglar. Vilket senare skulle visa sig vara sant. Lagar t.ex. ett komplicerat elfel sig själv? Nej!

Stipulerat säkerhetsavstånd - 400 meter

Dags att ge sig av. En så fin line-up får inte förstöras av udda fåglar. XT'n får hålla sig på det stipulerade säkerhetsavståndet på 400 meter. Det kan tyckas småaktigt men regler är till för att följas. Och vad det gäller plastregeln så är den befogad som alla förstår. Klockan är 22:30. Termometern vid påfarten på Essingeleden visar 24 grader. Inte ett moln på himmelen som är svagt röd. Underbart!

Vi tar E4:an till Upplands Väsby där vi sätter av på gamla Uppsala vägen. Vi dundrar fram som en skvadron Spitfires på väg till luftstrid. Lukten av nyslaget hö, galloperande hästar, kylan på fälten och värmen i dungarna är vad som möter oss under denna underbara färd mot Uppsala.

Jag vänder mig om och ser ett pärlband av lysen i solnedgången. Alltjämt på sitt säkerhetsavstånd på 400 meter skrider XT:n fram i ensam majestät. Jag noterar att Mankans framlyse ser aningen svagt ut, elfel tänker jag.

Uppsala domkyrka och vita fingrar

Dag Hammarskölds väg är lång ock rak, den leder oss under ovationer, ända fram till Uppsala domkyrka där vi stannar. Det skruvas med elsystem, kolen inspekteras, statorlindningar mäts upp, laddningsreläer kontrolleras och hungern börjar göra sig påmind. Vita vibrationsskadade fingrar masseras. Det verkar som om Honda 550 vibrerar rätt fint. Vi som kör gammalt engelskt har inte samma besvär.

Eldsvåda

På 55:an mot Enköping händer det! Glads ena fugge skjuts iväg med hiskelig kraft. Den gör en båge hängande i gasvajern och slår ned med kraft i tanken varvid en gnista sätter eld på trajumfen. Elden lyser upp hela omgivningen, men släcks snabbt av Jocke som sliter av sig sin skinnjacka och kväver den. Fodret blir lite bränt men utsidan är intakt och det är ju den som räknas. Trajans tank har fått en buckla och lacken är flammig. På en halvtimme har Glad skruvat fast fuggen igen. Mankans elsystem trilskas fortfarande när vi sätter fart mot badet vid Ekolsund, och grillningen.

Äntligen grilldax

Vid den fantastiska badplatsen tänds genast engångsgrillarna, eldstaden laddas med ved, och kvällens matfrossa bereds. Diverse korvar, halloumi och stora härliga köttstycken står till förfogande. Efter måltiden puffar vi på den traditionsenliga cigarren och smuttar på våra öl.

I brasans sken delar JanÅkes med sig av sina äventyr i Thailand där han rejsat med Varg Olle och Sten Storken Lundin. Gamla legender som till och med JanÅke hade svårt att hänga med. Han berättar om körning tvåhjulssläpp i kurvorna på de smala bergsvägarna i Chiang Mai. Nära-ögat-avåkningar där JanÅke reder upp situationen med säker hand, girar mellan några stora betongblock, och tar sig upp på vägen igen. Vi är alla glada att han är med oss här i dag (eller natt kanske man skall säga ).

Jiri och Jürg i Tjeckien

Vi får höra om Jiri, bördig från Cesky Krumlov i Tjeckien, vars far under andra världskriget skjutit en tysk soldat med en BMW sidovagn. BMW:n rullades in i en lada och tysken tömdes på blod och lufttorkades. Ekipaget glömdes sedan bort och stod orörd till för några år sedan då Jiri av en slump lyfte undan några gamla höbalar som gömt BMWn och tysken.

Jiri bytte olja och fyllde på bensin, BMWn gick igång på andra kicken. De senaste åren har Jiri och tysken, som går under namnet Jürg, väckt stor uppmärksamhet när de turnerat på diverse evenemang i södra Europa. Får vi se honom i Norrtälje nästa år månntro? Jürg med sin Nazihjälm lär ha ett skönt grin…

Framtida teknik

Vi kommer även in på mer tekniska samtal. Att koppla ihop två motorer är en lätt match, vänd topp och kammar på ena motorn och seriekoppla med ett gäng kedjor och kugghjul. För att få ännu mer skjuts konstruerar man med några enkla handgrepp en "rikemansturbo". Låt ena motorn blåsa in i motor nummer två, "suga fram blåsa bak". Då har du garanterat en av gatans snabbaste hojar. Men räkna med att det är lite klurigt att få optimal synkning mellan motorerna.

Hemåt vid tre

Vid tretiden styr vi mätta och belåtna kosan mot Stockholm och tro det eller ej, Mankans elsystem fungerar klanderfritt.

Skvadronen vänder efter fullbordat uppdrag hemåt och färdas genom gryningen med älvorna dansade på fälten som rödfärgas av soluppgången. Känslan går inte att beskriva i ord, det måste upplevas.

Tack för en trevlig tripp

// Magnus Byström

Läs också Micke Högströms midnatt >>

(* På grund av diverse anledningar av tragisk natur sålde Nisse sin BSA B33:a med vackert kromad tank till en Värmlänning som lutade BSA'n mot ladugårdsväggen. Där har den stått orörd i regn och rusk de senaste åren. Vilken skam. Tänk att få leva med något sånt på sitt samvete. För att späka sig själv köpte Nisse en Yamaha XT som han måste tvinga sig själv att åka på.)